Osmanovski om valet efter karriären - och sonens framfart i MFF: "Där är vi olika"

Mannen från Rosengård i Malmö upplevde en framgångsrik spelarkarriär. Två mål på 15 A-landskamper och deltagande i EM 2000 blev det i Blågult för Yksel Osmanovski, som slog igenom i Malmö FF.

När italienska Serie A var världens kanske bästa liga kring millennieskiftet spelade yttern i Bari och Torino, och det blev en även utlåning till franska storklubbben Girondins de Bordeaux.

Osmanovski åker fortfarande tillbaka till Italien med jämna mellanrum, där han har kontakt med några tidigare lagkamrater. Inte med Antonio Cassano dock, tonårsstjärnan i Bari som senare blev italiensk landslagsman och frispråkig tv-expert.

- Nej, inte direkt. Jag har några andra. Men man hör hans kommentarer ibland, han poppar upp på sociala medier. Han är som han är - go’ på sitt sätt. Känner man honom så vet man att han har ett gott hjärta. Sedan kan han ibland ha lite olika kommentarer som kanske inte är så vältänkta alltid, men sådan är han, säger Yksel Osmanovski till Fotbollskanalen.

Sex år utomlands blev det innan Osmanovski återvände till MFF sommaren 2004. Efter säsongen 2007 fick han inte förlängt avtal och valde då att sluta - blott 30 år gammal.

Osmanovski läste teknisk linje inriktning bygg på gymnasiet och valde en karriär inom byggsektorn istället. I dag jobbar 48-åringen med fastighetsutveckling och agerar konsult inom byggbranschen.

- Jag trivs bra. Det är något man läste parallellt med fotbollen och när man la av med fotbollen så hade man något att falla tillbaka på, säger Osmanovski.

Många tidigare fotbollsspelare pratar om att det är så svårt när man väl lägger av. Hur var det för dig, med tanke på att du bara var 30?
- Jag tror att det generellt är svårt, oavsett om man håller på med fotboll eller något annat yrke som man hållit på med i flera år. Det blir en omställning. Som fotbollsspelare är man kanske mer i just den bubblan, och den övergången är inte helt lätt.

Osmanovski fortsätter:

- Samtidigt vet man att den kommer komma någon dag, och på något sätt så förbereder man sig på den. Man vet att man inte kan hålla på med fotboll till man är 50 bast, höll jag på att säga. Det var inte helt lätt men inte heller jättesvårt tyckte jag.

Fotbollen har han inte släppt helt. Två gånger i veckan är Osmanovski på MFF-akademin i Gottorpsskolans åk 7-9 och instruerar. 2013 tog han också rollen som lagledare för Malmös U21-lag, där han jobbade med Daniel Andersson.

Året senare inledde Osmanovskis tidigare lagkamrat en sportchefsgärning som ännu är pågående. Osmanovski kände själv att han kunde hålla på med annat och slutade med U21-jobbet.

- Jag gjorde det i ett antal år, det var kul det också. Sedan när A-laget kommer i Europasammanhang så väljer man att inte vara med i U21-serien, för det blir alldeles för mycket med matcher, säger han och fortsätter:

- Det var lite att man antingen skulle komma in i det mer helhjärtat på något vis med fotbollen, eller så blir det för lite. Då kände jag att det blir lagom med akademin i skolorna, att det räckte.

Osmanovski ser de flesta MFF-matcherna på plats fortfarande och han utesluter inte en större involvering i fotbollen framöver, även om det inte är aktuellt nu. Vid sidan har han sett Andersson leda MFF genom en av klubbens framgångsrikaste eror någonsin.

Duon anlände samtidigt till Bari från Malmö sommaren 1998 och tillbringade tre säsonger ihop i södra Italien. Än i dag håller de kontakten och ses vid tillfällen på middagar med deras respektive.

Osmanovski svarar om han kunde se Andersson bli en sådan viktig kugge i det moderna Malmö:

- Han har alltid haft en enorm vilja, ett enormt driv. Jag är inte jätteförvånad. Sedan är det alltid svårt att säga att det skulle bli så här bra och en sådan här utveckling, det är alltid svårt att förutspå.

Nästa generations Osmanovski knackar på dörren. Sonen Denni är ny i MFF:s P19-lag, och tvärtemot hans far är 17-åringen försvarare.

Yksel menar att det lika svårt att bli fotbollsproffs som när han var aktiv, även om sporten utvecklats.

- Fortfarande gäller hårt jobb, och det går inte spikrakt upp. Man måste älska det, både i upp- och nergång, och vilja bli det. Samtidigt är det tufft att gå hela vägen och leva på det, det ska ha man ha i åtanke. Men man ska få lov att drömma. Det är viktigt också som ungdom, att vilja bli något och tro på det.

Hur är du som fotbollsförälder?
- Det är en bra fråga. Jag stöttar min grabb i det han gör och sedan är det han som ska ta steget och vilja det till slut. Jag hoppas att jag är en normal förälder som stöttar. Jag försöker efterlikna mina föräldrar, som stöttade mig på det sättet som jag tyckte var bra, och jag hoppas att jag kan göra det på samma sätt.

Osmanovski fortsätter:

- Som med allt vet man att det går upp och ner, det viktigaste är att man sköter sig i skolan och gör sitt bästa. Han tycker att fotboll är roligt och då får han köra på det som han gillar.

Men du är noga med att skolan är viktig?
- Ja, det är den. Framförallt att man ska dit och göra sitt bästa, det är en förutsättning för allt annat också. Sedan vet vi att alla inte blir professorer, och det handlar inte om det, utan det viktigaste är att göra sitt bästa. Komma i tid och allt vad det innebär, det får man med sig i allt annat, oavsett vad man håller på med i resten av livet.

Hur blev din son försvarare?
- Hehe, ja du. Det är kul, för vi är olika som spelartyper. Han är vänsterfotad också, jag var mer högerfotad. Han gillade det från början och jag sa: Kör det som du tycker är roligt. Han har spelat mittback och vänsterback, och det tycker han är kul. Då ska man uppmuntra det som han vill göra. Jag tycker det är kul bara att han är sin egen person.

Utan att sätta för stora förväntningar, kan du se någonting hos honom som du hade?
- Jag vet inte, det är i så fall humöret ibland. Att han kan tända till emellanåt. Det gäller att kontrollera det, jag kan förstå att det i vissa fall kan rinna över när man är lite yngre, men det gäller att man är lite mer sansad. Det är i så fall humöret, men det behöver inte alltid vara negativt. Det kan också vara bra att man kan tända till emellanåt.

Yksel Osmanovski vann ett SM-guld med MFF, säsongen 2004.