Asper om sina "tveksamma brallor" - och succén i AIK: "Galet - allt gick i 190"

Mattias Asper, 51, är på väg från skolan till fotbollsträningen när han ringer upp.

Gymnasieläraren i matematik och naturvetenskapliga ämnen är numera även huvudtränare för Kristianstads FC i division två. Det är hans första jobb som huvudtränare på seniornivå - och dagarna är långa.

- Jag åker hemifrån halv åtta och är hemma runt tio i kväll. Det blir en mastig dag med halvt dubbeljobb. Det är roligt, men slitigt, säger Asper till Fotbollskanalen.

I fjol hade han en paus från fotbollen efter flera år i Mjällby AIF som P19-tränare och assisterande tränare i A-laget. Då kom suget tillbaka.

- Jag ville testa lite mer fotboll med ett A-lag igen. Det här passar bra, då jag jobbar i Kristianstad. Jag är en vinnarskalle utöver det vanliga och det ska bli spännande att se vad laget kan göra.

***

Även om hans två jobb finns i Kristianstad bor Mjällbys tidigare målvaktshjälte kvar i Hällevik, ett par mil från Strandvallen där han brukade vakta stolparna.

Asper var 19 år när han lyftes upp i Mjällbys A-lag. Efter att laget precis åkt ur andradivisionen 1993 fanns en öppning.

- Då fanns inga pengar, så Mjällby fick lyfta upp dem som fanns underifrån. Jag hade flytet att komma in i rätt läge. Jag var aldrig någon talang egentligen, utan det var en del flyt och hårt jobb som tog mig framåt.

Det blev två säsonger i tredjedivisionen och två i andradivisionen innan AIK ringde. Asper flyttade dit 1998.

- På något sätt fick AIK upp ögonen för mig. Jag hade funderingar fram och tillbaka, men valde att ta det.

Asper inledde säsongen på bänken bakom Lee Baxter, men efter sju omgångar låg AIK på nedflyttningsplats. Då tog tränaren Stuart Baxter beslutet att peta sin egen son och sätta in Asper mellan stolparna. Ett succédrag, skulle det visa sig.

Från Aspers debut och framåt gick AIK obesegrat genom resten av allsvenskan 1998. Det blev 19 raka matcher utan förlust och bara åtta insläppta mål. Så föll det sig att AIK vann SM-guld trots att laget gjorde minst antal mål i hela allsvenskan (25).

- Det var en tuff början, men efterhand gick allt i en rasande fart. Jag fick Gary Payton som målvaktstränare och fick målvaktsträning på heltid för första gången. Han var fantastiskt duktig och jag utvecklades enormt där, säger Asper.

Inför sista omgången låg AIK en poäng efter Helsingborg, men HIF föll oväntat mot ett redan nedflyttningsklart Häcken medan AIK slog Örgryte med 1-0. Asper stod för en avgörande räddning i slutminuterna och var en av lagets viktigaste spelare på vägen till guldet.

- Det var överraskande att vi vann. Helsingborg hade matchboll och vi kom från underläge, men vi lyckades vinna och jag fick bidra till det. Det var ett galet år, helt sanslöst. När jag tänker tillbaka är det helt otroligt att det kunde ske på det sättet.

Asper ser förstås tillbaka på tiden i AIK med stor glädje.

- Allt gick i 190. Jag gick från okänd till att någon kände igen en. Det var bara en enda framgångssaga, hela AIK-tiden. Många AIK:are kommer ihåg mig än i dag och de uttrycker fortfarande tacksamhet, de som var med då. Det var en fantastisk tid.

Utöver framgångarna på planen utvecklades han även mycket som person utanför de kritade linjerna. Flytten från Hällevik till Stockholm innebar en stor omställning.

- Bara det var en jättesak för min del, med allt som händer runt omkring. Det var en omvälvande tid socialt för mig också, säger Asper.

Han utvecklar sedan:

- Innan var jag mer tillbakadragen, men nu vågade jag göra saker och ting med mer självförtroende. Det var en stor förvandling både fotbollsmässigt och personligt. Det är nog den största förvandlingen i mitt liv, förutom när jag fick barn och så vidare. Jag blev nästan en ny människa i AIK.

***

Asper var också starkt bidragande till cupguldet 1999 och avancemanget till Champions League-gruppspel samma år, där han gjorde två av sina bästa matcher i kvalet mot AEK Aten.

- Det är sådana matcher man aldrig kommer glömma. Det var en oerhört fantastisk känsla att möta de stora lagen, Barcelona, Arsenal och Fiorentina. Jag blev en stor erfarenhet rikare av det.

Han belönades med en plats i EM-truppen 2000 och i början av augusti gick flyttlasset till Real Sociedad. Det blev en jobbig - men lärorik - tid och efteråt berättade Asper att han inte var mentalt förberedd på proffslivet.

Efter en utlåning till Besiktas vände han hem till allsvenskan igen sommaren 2002, men då till Malmö FF.

- Vi hade fått tvillingar under tiden utomlands och jag ville komma närmare övriga familjen. Malmö var bara 13 mil ifrån Hällevik och det öppnades upp en möjlighet att gå till MFF. De började satsa på att komma uppåt då.

Flera av åren i MFF beskriver han också som fantastiska, även om det inte var lika mycket guld och gröna skogar som i AIK.

- Jag fick vinna SM-guld igen 2004 och det var en galet trevlig tid. Jag gillade Malmö. Jag bodde i Höllviken, hade ett bra umgänge och trivdes med livet. Det var en bra tid på det sättet, men fotbollsmässigt gick det upp och ner, säger Asper.

Han konstaterar sedan hur livet som målvakt kan te sig.

- Ibland är man bäst i världen och nästa vecka kan man vara sämre för att man gjort ett litet misstag. Jag var en bättre målvakt i Malmö än i AIK, men jag hade andra förväntningar på mig efter proffslivet. Då ser folk misstagen i stället för räddningarna.

***

Karriären var på väg nedåt när Asper lämnade MFF sommaren 2006 och gick till norska Viking. Där blev han så småningom petad och han lämnade efter ett år för att skriva på för BP.

- Det var mer för komma loss från kontraktet i Norge. Jag var inte i superslag och hade varit på bänken i några månader. Tiden i BP var nog min sämsta i karriären, men sedan fick jag möjligheten att komma hem till Mjällby.

Då drog han också på sig de beryktade långbyxorna igen efter att ha dumpat dem under tiden i Real Sociedad.

- Målvaktstränaren i Mjällby sa att det var dags för långbyxor igen, för att få tillbaka den gamla känslan. Då gick det väldigt bra. Det var inte byxorna i sig som gjorde det, men det blev en gimmick och en sak jag blev ihågkommen för.

Anledningarna till att han spelade i långbyxor var olika under karriärens gång.

- När jag var ung hade jag dålig teknik och var lite otymplig. Det var dåliga planer på den tiden, grusplaner eller jordhögar, och inte så trevligt att slänga sig. På senare år var det mer min sak. De gjorde mig trygg.

Inför hemmamatchen mot Gais i allsvenskan 2012 regnade det in mjukisbyxor från bortaklacken som samtidigt sjöng att Asper hade "tveksamma brallor": ett känt Youtube-klipp i fotbollskretsar.

- Den blir jag påmind om varje år av mina elever. De hittar de där gamla ramsorna. Det var väldigt speciellt, men jag reagerade inte så mycket då. Det finns betydligt värre saker man hört från motståndarsupportrar. Men det är något jag aldrig kommer glömma, en rolig sak av Gais-fansen.

Asper vill även göra ett förtydligande om att det är skillnad på långbyxor och långbyxor.

- I början av karriären hade jag riktiga mjukisbrallor, men i slutet var det tunnare byxor i nylon. Den delen utvecklades också. Men det blev min sak och det gick bra när jag hade dem. Man ska alltid vara känd för något och för mig blev det långbrallan. Bättre ökänd än okänd, som man säger.

***

Med långbrallorna på var Asper med och förde Mjällby tillbaka till allsvenskan igen för första gången på 25 år för klubben. Han var en del av ett profilstarkt lag med spelare som Patrik "Bagarn" Rosengren, Juan Rubledo, David Löfquist, Tobias Grahn, Pavel Zavadil, Marcus Ekenberg, Erton Fejzullahu och Moestafa El Kabir. Det blev fem allsvenska säsonger: 2010-2014.

- Vi hade en grundstomme som var ganska stabil och sedan försökte vi blanda med profiler som kunde stötta upp. Vi hade jättebra fotbollsspelare de första åren, men man ska få ihop det till ett lag också och det är inte det lättaste om man är profilstarka. Många slet sig i håret, mestadels vår tränare Peter Swärdh, för att få ihop gruppen, säger Asper.

I och med den allsvenska uppflyttningen gick även en av hans barndomsdrömmar i uppfyllelse.

- Det var det jag stod och drömde om som bollkalle på Strandvallen. Jag växte upp på planerna där. Att få spela med Mjällby i allsvenskan i några år var nästan lika stort som SM-gulden. Det var några fantastiska år, även om det slutade med att vi åkte ner två divisioner.

Ja, slutet på Aspers karriär gick tyvärr i moll med två raka nedflyttningar. Han lade handskarna på hyllan efter 2015.

- Jag har aldrig ångrat att jag slutat. Jag spelade lite för länge. Jag hade bestämt mig för att sluta året före, men blev övertalad att spela ett år till. Jag spelade med konstant smärta och det gick inte bra då.

***

I dag saknar Asper nästan gemenskapen med lagkamraterna i omklädningsrummet och runt omkring fotbollen mer än själva spelandet i sig.

- Det är svårt att vara ifrån omklädningsrummet. Det är fantastiskt med lagidrott, man gör saker tillsammans och får minnen ihop som man aldrig kommer glömma. Det är en gemenskap som man kanske inte hittar på andra ställen.

Han träffar fortfarande några av sina gamla lagkamrater i Mjällby med jämna mellanrum, då många bor i närheten. Med lagkamraterna från AIK och MFF är det lite glesare mellan gångerna, men väl så uppskattat.

- Framför allt i Malmö var vi ett väldigt bra kompisgäng. Det kan jag sakna ibland. Det var en bra gemenskap i AIK också, men på ett annat sätt. Jag var lite yngre då, säger Asper och fortsätter:

- I MFF hade vi en väldigt bra gemenskap och jag har flera goda vänner sedan dess. Vi bor på olika håll i Sverige och träffas inte så ofta, men det är fantastiskt roligt när man lyckas få ihop det igen.